-
1 brant
brant [brant]1. Adj steil, jäh;brant kust auch Steilküste f;stupa brant steil abfallen2. (-en; -er) Abhang m, Steilhang m, Absturz m;på undergångens brant am Rande des Verderbens -
2 stupa
stupa [˅stʉːpa]2. (im Krieg) fallen; versagen, scheitern;stupa om'kull umfallen;vara färdig att stupa av trötthet zum Umfallen müde sein
См. также в других словарях:
stupa — I s ( n, stupor) brant bergvägg II v ( de, stöp) … Clue 9 Svensk Ordbok
Mathura lion capital — Red sandstone pillar capital The Mathura lion capital (British Museum) Material Sanstone Size 16.75 inches tip to tip Created 1st century CE … Wikipedia